Danmark, dag 3 och 4

 På fredagen som var tredje dagen på vår resa skulle vi besöka tre nya trädgårdar och efter det vi redan sett trodde jag att det inte kunde bli bättre än tidigare. Men oj vad jag bedrog mig, första trädgården på fredagen var en riktig värsting-trädgård. Jag har inte sett något liknande här i Skandinavien tidigare. Den här gången hamnade vi i en kinesisk trädgård. Jag kände igen stenformationerna från Kina när vi var där får några år sedan. Det visade sig att han importerat alla stenar från Kina och allt möjligt annat också. Men att bygga upp en sån trädgård måste ha varit ett hästjobb. Det var en rätt ung man Jesper Kristensen från Kolding som hade detta som sin hobby och även levebröd tror jag. Det fanns många dammar och någon av dammarna var ca 4 meter djup, med kojkarpar förstås . Väggarna i dammarna gjordes ungefär som man gör plastbåter, av armerad glasfiber. Han handlade även med stora bonsaier och allt möjligt till trädgården som var kinainspirerat.Regnet öste ner medan vi var där men det var ingen som märkte det, så tagna blev alla av det vi såg.

 Efter den trädgården åkte vi till Sönderborg, Inge o Harry Frölich och plötsligt hamnade vi i en alldeles ,vanlig, trädgård. Det kändes faktiskt lite befriande att se något som man själv skulle kunna åstadkomma.

Efter det kom vi till ytterligare en fantastisk trädgård. Alla rabatter låg som stora upphöjda öar runt om i trädgården. Där fanns 1000-tals växter men mest rhododendron och azaleor och  ca 300 olika funkior. Tyvärr hade dom flesta rhododendron blommat över men en del eftersläntrare fanns kvar.Gräskanterna skar han med en Flymo kantskärare berättade han och det tog bara 20 minuter att  göra alla kanter, om jag inte minns fel gjorde han det 4 ggr i veckar.

 Efter den här resan känner jag mig alldeles matt av vad man kan åstadkomma i en trädgård. Nu måste jag bearbeta allt jag såg. Någon idé finns säkert som går att omsätta i den egna trädgården. Nu när jag varit hemma någon  dag känner jag mig i alla fall riktigt nöjd över det jag lyckats med och det här är ju min egen oas i världen. Vi hörs snart igen/Carita