fredag 25 november 2016

Blommig Fredag- I det fördolda

Kul ämne, det finns så mycket spännande i det fördolda i naturen. Det gäller bara att man är klarsynt och ser detaljerna. I en trädgård kan man göra många turer fram och tillbaka , varje gång ser man något nytt som man missat. Vi har många gångar och olika rum i vår trädgård så man vet aldrig vad som väntar runt hörnet, det uppskattas ofta av besökarna som tycker det är spännande att vandra runt.
Sen kan ju en hel spännande värld dölja sig under det fördolda, som här i en nyplanterad tulpanrabatt.
   Till våren kanske den ser ut ungefär så här.
Vissa kan verkligen kamouflera sig och vill inte visa hur man egentligen ser ut
som den här kobrakallan Arisaema consanguineum. Spännande växt.
Vissa döljer sig i vackra knoppar innan dom visar sitt rätta jag. Lilium Cloude Shride
 Ibland kan man inte välja själv utan hamnar av någon anledning undangömd bland andra stora växter, t o m så glömd att man tappat sitt namn.
Går man in genom grinden vet man inte riktigt vad som väntar. /Carita

Flera hemligheter kan ni se  här Bland rosor och bladlöss

fredag 18 november 2016

Blommig Fredag- att minnas

Jag kommer ihåg en hel del av det som hänt i mitt liv tidigare men hur vädret har varit och hur trädgården har utvecklats är svårare att komma ihåg. Då är det helt ovärderligt att ha bilder att gå tillbaka till. Jag vet ju ungefär vad vi ha gjort i trädgården under åren men jag har inte riktigt någon tydlig bild av allt ändå. och tidsmässigt har jag ingen koll på förändringarna. Tiden går egentligen så fort att ett par år plötsligt har blivit till tio.
 Jag försöker ta bilder från ungefär  samma ställen nu och då, då ser man förändringarna, dom man har glömt. Den övre är tagen i juni 2012 och den nedre i augusti i år 2016. Jag vet inte om jag tycker förändringen är till det bättre men jag var tvungen att rensa ur och klippa ner för allt hade ju vuxit sig för stort.
 Att våren kan se ut så här kommer jag ihåg men det behövs en bild för att jag skall se det framför mig

 Ofta ser det ju ut så här innan blommorna kommit
 för att sen bli en matta av färger.
När duvorna kommer är våren på väg.

Sen plötsligt i april kan det se ut så här, men det har jag glömt och förträngt för länge sedan. Carita
Flera härliga minnen kan du se på Bland rosor och bladlöss och alla andra.

torsdag 17 november 2016

Vintern som försvann

Idag är det jättefint väder och +5 grader . Till och med har solen visat sig  och lyser för fullt just nu. . Jag har varit ute och krattat löv och städat undan lite mer som blev under snön tidigare. Jag har klippt ner alla senblommande clematis, det brukar jag göra på hösten och det brukar fungera bra.  Det som är kvar nu kommer att få ligga kvar för det är blött och har börjat multna. Blir det torrare för jag väl kratta upp lite mer för jag blir redan lite stressad inför nästa säsong. Vi har bestämt att ha öppen trädgård redan den 7 maj nästa år . Jag hoppas på att våren inte blir så sen för jag vill visa alla tidiga vårblommor som man inte brukar få se  i slutet av maj för då har dom ofta blommat över. Jag börjar redan längta till våren och att vinter-tiden ska går fort.
Snön försvann med regnet, bara några isbitar från en hink kvar
Vilken lycka , kanarieklockan har slagit ut och vi har fem klockor på plantan. Den är en örtartad perenn klätterväxt som växer på Kanarieöarna och som har suckulenta rotknölar. Där blommar den under  tidig vår. Här är den lite i otakt med tiden. Den har en viloperiod på högsommaren. Vi har haft den i källaren, mörkt och nästan torrt tidigare och låtit den vissna ner helt. Nu vet jag inte hur den kommer att göra när den blommat. Den kanske vissnar ner igen och vilar över vintern. och sen återkommer den till våren igen. Det här året klippte vi den en aning, dom långa rankorna. Det var kanske det som gjorde att den blommar nu.  

Här står den i den blå krukan och klänger på Kanonviskan. Ser man noga ser man en klocka i det gröna.
Och den här, Ganzanian, blommar fortfarande. Det är roligt att dom blommar, dom udda växterna. Då kan jag stå ut med att ha så många växter i kruka som måste in på vintern.  Carita

torsdag 10 november 2016

Hösten lider mot sitt slut

skrev jag i förra inlägget och nog tog den slut alltid, väldigt abrupt. Nu känns det som full vinter. En hel del buskar och träd hann inte ens löva av sig. Undrar hur det här påverkar nästa säsong. Jag känner att det blir en lång vinter om den här snön kommer att ligga kvar. Vi har ju fått en hel del fast vi klarade oss i alla fall bättre än Stockholm som fick det mesta verkar det som. Det är fortfarande kaos i trafiken.
I går kväll hade vi föredrag av Peter Knutsson , han berättade om hur man beskär buskar och träd på japanska  s k  Niwaki  som det heter på japanska. Han visade helt underbara bilder på klippta träd, bonsai klippning i större format, från sin vackra trädgård. Synd att det var så få deltagare, dom missade något vackert. Man kan se en massa vackra bilder på Peters hemsida, bl a under besöksträdgårdar.se.
I morgon ska vi i besöksgruppen träffas och bestämma nya dagar för öppethållande nästa år.
 Fjärilsbusken, buddleja, som blev så fin i år och t o m  blommade har dom flesta av sina blad kvar. Dom har övervintrat dåligt hos oss men det här verkar vara en härdigare klon, få se vad den gillar det här.
 Acer griseum, kopparlönnen har många fina höstfärger under snön.
 Cornus sanguinea Compressa blev riktigt vacker i snöskrud
 Jag kanske måste ta bort snön från växthuset och skaka ner den från barrträden.
Sorbus Mitchelli har massor av sina stora löv kvar men jag såg att dom börjar dala ner så smått nu.
 Acer griseum
Cornus kuosa China Girl, blomsterkornell som kan vara lite knepig hos oss har sin lövmassa kvar.
Det känns helt fel egentligen och höstsysslorna blev inte avslutade så nu ligger en hel del under snön som borde forslats bort. Det här är inte mitt favorittillstånd i trädgården och en lång vinter gillar jag inte heller men nu är det bara att bita ihop och kolla in fåglarna vid fågelmatbordet i stället. Carita

lördag 5 november 2016

Hösten börjar lida mot sitt slut

och vintern gör väl snart sitt intåg. Dom flesta löv har fallit men några buskar  och träd har en aning av höstfärg  kvar på några enstaka löv som vägrar släppa taget. Lindarna i vår allé har en del kvar och dom löven är stora som  dasslock. Jag krattar ut dom på gatan så att kommunen får ta upp sina löv själva, vi har inte plats för allt och måste ändå köra bort flera säckar med löv.
Idag har jag försökt ta in dom sista krukorna som ska till källaren i mörkret och ligga där till våren , en del av dom får stanna i uterummet för att få lite av det svaga vinterljuset.
Just nu har vi massor av extrabelysning och extra värme i uterummet för att kanonviskan och kanarieklockan  skall orka blomma. .

 Jag har grävt upp och tagit in knölarna för dom stora kobrakallorna Arisaema consanguineum, Den största var ca 15 cm i diameter, helt kolossal. Det här är fröställningen från den största.
 Hedychium gardnerianum, kanonviskan,   har kommit så här långt i sin blomning på en av stänglerna, det finns två till med knopp. Den doftar jättegott, mest när det är sol och varmt. .
Här kan man se knoppen på Canarina canariensis, man kan se att den börjar spricka upp litet i knoppen.
 Och sen har vi ett antal Echeveria av olika slag som vi har fått med julgrupper . Jag sparar dom ute på sommaren och inne på vintern och vattnar minimalt. Dom flesta har faktiskt blommat om flera gånger.  Jag försöker minimera antalet krukor som måste in men det går inte så bra, det blir lika fullt varje år. .
Nu börjar jag snegla lite på korgen med frön som jag har. Jag måste ta in en massa krukor som skall tvättas så att jag kan börja så så småningom.  Carita

tisdag 1 november 2016

Nu tror jag att

vi ställt till med en katastrof. Det är så tråkigt och blev inte snyggt alls, inte just nu i alla fall. Vi har beskurit vår stora magnolia Stellata x ballerina. Vi var tvungna att göra något. Jag vet att man helst inte ska beskära magnolior men vi var tvungna att antingen beskära eller ta ner det helt. Det känns som ett riktigt slöseri att såga ner hela det vackra  trädet så därför provar vi med att beskära, hårt tyvärr.
Jag vet inte hur det kommer att reagera på så hård beskärning. Antingen dör det eller också svarar det med massor av vattenskott. och blir ännu fulare och vi får beskära ännu mer. Vi hade inget val för det hade blivit så högt att det började skugga solpanelerna på taket och ta ner dom går ju inte alls.
Vi får vänta till våren nu och se vilka följder det får. Carita

Rishögen visar att vi tagit mycket men bilden på trädet säger inte så mycket , bara att den blivit lägre och glesare.