onsdag 17 juli 2019

STA Riksmöte 2019

Vi har än en gång besökt ett av STA:s riksmöten som den här gången gick av stapeln i Örnsköldsvik. Det är faktiskt alltid lika roligt och intressant att åka till mötena som varje år är på olika ställen i landet. Den här gången var det Ångermanland som höll i trådarna.
Jag har besökt Övik en gång för många år sedan och det är det nordligaste stället i Sverige jag varit på.. Jag ser ju att vi borde åka norrut vid flera tillfällen, vilket underbart  landskap med  blånande höjder i bakgrunden var man än är.
Mötet hölls från 12-14 juli och vi hade turen att få ett underbart väder där. Vi har besökt sju vackra trädgårdar och växtligheten är helt fantastisk.Trädgårdarna stod i full blomning och vi fick återuppleva en ny omgång med pioner och allt annat som blommat över hos oss för ett tag sedan.
Färgerna norröver är ju helt magiska och perennerna  blir kompakta och så vackra.
Jag antar att det är ljuset som gör det, växterna behöver inte sträcka sig efter att få mera ljus, det finns ju där dygnet runt en period.
Flera blommor blommar samtidigt jämfört med hos oss och det gör ju att det blir otroliga rabatter. Helt makalöst tyckte jag att det var.
Och landskapet i övrigt var så vackert med blommande blomsterängar längs alla vägar, fulla med sommarblommor. Som jag ser det måste det vara ett eldorado för alla humlor och fjärilar som finns där..
 Magiska pioner

Bättre utsikt kan man inte få




Här några bilder från våra trädgårdsvandringar. Flera bilder kommer senare. /Carita 

måndag 8 juli 2019

Tiden går

och vi med den.Det är inte klokt, senast jag skrev något var den 19 mars , då var det fortfarande vinter och jag väntade på våren. Men nu blir det helt fel när jag börjar titta tillbaka på bilder från våren. Det stämmer inte riktigt för mig att titta på bilder från den tiden när sommaren är i sitt esse Jag brukar gå igenom dom bilderna någon gång under vintern när man väntar på nästa vår.

Hur som helst nu, är vi mitt i växtsäsongen. Om jag minns rätt så var april väldigt varm och allt satte fart. Som tur var så blev maj kallare så att våren stannade upp ett tag i alla fall. Det bedrövliga är att vi fått väldigt lite nederbörd och torkan har slagit till igen. Vi har faktiskt vattnat med  spridare ett par gången för ibland blir det för jobbigt att bära alla kannor. Vi har ju inte bevattningsförbud men vi försöker spara på vatten ändå. Senaste tiden har vi fått några regnskurar , det sparar i alla fall några växters liv. 

Växtkraften har det inte varit något fel på trots torkan. Det har vuxit och blommat som aldrig förr. Värmen har gjort att mycket har blommat över men nu kommer liljorna och annat  som blommar senare.

Vi har haft öppen trädgård några gången och en del trädgårdsbesök väntar fortfarande i augusti. Just nu håller vi på med sommarbeskärning för att hålla nere storleken på buskar och träd. Överblommat försöker jag fixa till om jag inte ska ha frön, nävor kan man klippa ner helt så blommar dom om senare.
Nu har jag i alla fall kommit igång med bloggen  , få se om jag kan hålla i det.
 Jag har lite svårt att föreställa mig att crocus och tibast skall blomma igen, har liksom glömt att dom finns.

 och så den här underbara färgen på den här ungerska blåsippan.
Sen har jag försökt para ihop bilder från april och idag. På våren tror jag alltid att det mesta har dött , men det visar sig att det mesta har överlevt. 
Så välkomna in i vår djungel. 




 I den här rabatten syns inte mycket på våren men nu ser man inte en gnutta bar jord. Jag gillar den djungelkänslan.




Och till sist den här snygga Clematis integrifolia White Baby, så vacker enligt mig. / Carita

tisdag 19 mars 2019

Nej, nej ingen snö nu

när den äntligen har försvunnit. Tyvärr var det vitt i morse när jag tittade ut men det ser nog ut att kunna smälta bort under dagen hoppas jag.
Vi har varit bortresta tio dagar och kom hem torsdags från Spanien. Vi hade ett underbart väder där varje dag, lite kyligt på mornarna men sedan på dagen blev det 20- 25 grader och sol varje dag.
Jag trodde att vi skulle ha mera vår när vi kom hem men tji fick jag, det hade inte hänt någonting.
Visserligen hade snödropparna blivit något större och vintergäcken visar sig och man kan ser lite toppar av allt möjligt som är på väg men så långsamt det har gått.
Vi har i alla fall lyckats samla 600 l vatten sen vi kom hem men det har regnat så just nu är det inte torrt i alla fall. 
Idag skall jag så en massa gamla fröer , sommarblommor mest, och se om dom gror. Jag måste rensa  bland fröpåsarna.
Nu blir det Trädgårdsmässan nästa, i slutet av veckan.
Ynkligt, det är vad det är. 
 Två, tre år gamla frön, kan dom gro.

I Spanien var det torrt, torrt, torrt . Det brukar regna på vintern men den här vintern har varit väldigt torr. Nästan all mark som inte är bebyggd är odlad mark, jag förstår inte hur dom kan  vattna allt.

Den här höjden eller berget  heter Cabezo Gordo,  några km därifrån vi bor.
Saltdammar vid San Pedro Del Pinatar.
Vi kanske ses på mässan i Älvsjö. /Carita

måndag 25 februari 2019

Spaljéer, pergolor och klätterstöd.

Vilket sammanträffande, ämnet i Trädgårdsfägring är just den här veckan är spaljéer pergolor och klätterstöd. Jag hade ingen koll på det men som av en händelse blev det bilder på spaljéer och klätterstöd i går när jag tog en tur i trädgården och fotade. Dom framträder just nu perfekt innan allt det gröna visat sig.
I går kändes det som vår, åtminstone inomhus så jag ville gå ut och börja städa upp lite i trädgården. Jag blev lite lurad för allt är fortfarande fruset och det gick inte att göra så mycket  därför blev det en del bilder i stället, av den ostädade trädgården.
 Mitten av vår trädgård ligger lite lägre än övriga omgivningen och därför ligger snö och is kvar längre där. I går fanns det en hel del is och snö kvar men i dag är det nästan bara is, i går smälte mcyket bort igen.


 Nu ser det mest stökigt ut överallt när allt gammalt skräp och löv ligger kvar.
Här kan man se en av våra pergolor mot grannen i söderläge. Mot grannen har vi ett staket och på pergolan har vi byggt ett solskydd av snedställda bräder. Det gör att det blir någorlunda skuggigt här
Här finns en del clematis som växer upp och skugga också så småningom. 
 Här ser man solpanelen som ska driva pumpen till 'dammen' nedan. Vi tömmer den på vintern så för tillfället är den fylld med löv och skräp.

En annan av våra spaljéer. Här hade vi en honungsros som täckte hela stödet förra året men den tog vi faktiskt ner under hösten . Den blev tyvärr alldeles för stor och växte flera meter under säsongen och höll på att rasera hela ställningen. Nu kanske det blir några mindre sorter av clematis i stället.
 Förra året sparade jag alla pelargoner som jag tog sticklingar av på våren. Nu har jag klippt ner alla och planterat om. Innan dess hade jag gjort mig av med nästan alla pelargoner för att jag hade tröttnat ,jag får se hur det blir med det efter den här sommaren som kommer.
 Till sist blev det en bild på en gråsiska som nästan somnat på sin pinne, förmodligen av för mycket mat.
/Här kan ni säkert få flera tips om klätterstöd och spaljéer. http://tradgardsfagring.blogspot.com/

måndag 4 februari 2019

Trädgårdsfägring, vinterpoesi

Tänk så bra den rubriken passar till det här inlägget. Vinterpoesi, det är vad det blev för några dar sen när snön vräkte ner och la sig som ett vitt täcke över hela trädgården och resten av omgivningen. Helst vill jag ha snöfritt och grön vinter men jag vet ju att vi inte bor på dom breddgraderna och nu ser det äntligen ut som en vinter ska göra här. Nu är jag glad att vi fått lite snö som kanske gör att våren inte blir fullt så torr. Jag hoppas det här hjälper att hålla fukten i vår när den börjar smälta. Vi behöver förstås mycket mer av den här varan eller regn men det är bättre än inget alls. Nu kan väl snön få ligga kvar några veckor och inte bli till is ännu.
Bilderna om Vinterpoesi får tala för sig själv.








 Vinterfägring,  Trädgårdsfägring