Underbara dagar

Vilket underbart väder vi hade när vi hade öppen trädgård på söndag. Det kom ett antal personer, inte så många kanske men då hinner man prata lite mer om trädgård och annat intressant. Vi är nöjda och hoppas att alla som besökte tyckte det var värt besväret att åka hit. Många har besökt oss tidigare och brukar komma när vi har öppet men det var också några nya.
Ett särskilt tack till Veronica och Stefan. Jag blev jätteglad över att ni kom.
Nu ska jag ta det lite lugnare  några dagar och försöka fira Midsommar i lugn och ro. Nästa trädgårdsbesök har vi inbokat den 2:a juli och då är det för föreningens medlemmar. Det ska också bli rolig och jag hoppas att någon kommer i alla fall. Vi är faktiskt flera av medlemmarna som har öppet då.
I dag har jag bara gått runt och fotat för jag håller på och lägger upp ett register på Gardenize. Det tar lite tid men jag hoppas det blir bra när jag har fått in ett antal växter. Jag tror inte att jag kan registrera alla , bara dom jag tycker är speciella och intressanta. Jag får se hur jag gör.
Nu när värmen kom på riktigt  så börjar ju allt slå ut med fart. Det går nästan för fort, jag vill njuta länge av blomsterprakten.

 Nu börjar dom verkliga primadonnorna visa upp sig.  Vår Cypripedium Ulla Silkens ståtar med fyra knoppar i år trots att den växer på en eländig plats.

Den äldsta av pionerna är helt otrolig för närvarande, en gammal doftpion  troligtvis från 50-talet som bara blir större och större. Jag vågar inte dela den eller störa den på något sätt så den får stå här mitt i trädgården och visa upp sig och sprida doften när den blommar.

 Det här är en favorit, Buckeye Bell, helt otrolig lackröd färg.

 En namnlös skönhet har vi också.

 Och så, ballerinorna i sina fladdrande kjolar.

 Men drottningen just nu är den här, Paeonia Coral Sunset som behagade slå ut just på visningsdagen. Så otroligt vacker tycker jag. Den är planterad i en rabatt mot gatan och dom flesta som går förbi stannar till.

 Iris är också en favorit blomma, Appointer heter den här.

Vi har en  hel del växter i krukor  som får övervintra  mörkt i källaren. Häromdan  började jag sakna några som jag visste att vi har men inte var dom var. Dom  måste ju finnas någonstans för vi hade inte kastat dom, det visste vi. Dom fanns i källaren högst uppe på en hylla så vi hade inte sett dom förrän dom försökte visa att dom inte är döda utan  vill ut i ljuset och växa. Så här mycket har dom vuxit där i mörkret utan vatten och ljus.  Det är en dahlia, en eucomis, tofslilja och en till som jag glömt vad den heter.  Så kan det också gå.  Nu väntar jag bara på regnet  som skall rädda våra växter/ Carita