torsdag 15 september 2016

Nu har jag tröttnat

på alla rotskott som kommer från Philadelphus coronarius, doftchersminen. Vi har flera såna buskage i trädgården och har behållit dem för doftens skull för den är ju underbar. Den buske jag tröttnat på mest är gammal och kanske har den funnits i trädgården 50 år. Varje år krigar jag med rotskott som kommer upp överallt runt buskarna och det går nästan inte att plantera något i närheten.
 Här har jag börjat med att klippa ner hela busken . Runt den står en ros Mozart, rodgersia och en spansk körvel som också blivit alltför stor och skall tas bort.
 I närheten står också en Picea abies Bohemica Pendula  en del Iris sibirca och annat.
Under grenverket gjorde vi en upphöjd rabatt med små rhododendron för några år sedan men det är
svårt att håll rotskotten borta därifrån trots att vi har markduk under. Markduk är något vi slutat med nu också. Det använder vi bara när vi göt gångar.
 Efter mycket grävande och flera säckar med rötter har vi kommit så här långt. Samtidigt har vi försökt rensa bor så många scilla lökar som möjligt.
 Efter mycket svett i sommarvärmen kom roten äntligen upp.
Sen gick det undan , jag hann inte ens med att planera hur det skulle vara. Vi hade i alla fall pratat om att vi skulle flytta blåbärsbuskarna som hade växt på undantag och nästan dött. Vi fyllde på med kompostjord, köpejord  och hästgödsel och mycket torv för blåbären närmast kanten av takpannor. .
 Jorden som fanns kvar var totalt död, vi såg inte en mask eller något liv i den och dessutom var det snustorrt långt ner efter den långa torkan vi haft
Nu ser det i alla fall ut så här. Blåbärsbuskarna är planterade , fem olika sorter. Vi har planterat om dom gamla eländiga och köpt två nya.  Resten av platsen är nu helt oplanerad så jag har en ny yta att leka med. Om jag kan låta bli så skall den få stå orörd till våren. Jag vill gärna se hur mycket scilla och annat som ev kommer upp i vår innan jag gör något mer. Det är fortfarande en del som skall snyggas till med kanter och annat innan plantering. Det känns faktiskt otroligt befriande att få bort  ett onödigt arbetsmoment, rotskott.
(Vi har tre såna buskage till som jag får fundera över men ett måste vi ha kvar för doften) /Carita

10 kommentarer:

  1. Oj vilket arbete ni lagt ner så här i värmen. Men jag förstår att det blir trevligt att fylla på med nya växter så småningom.
    Trevlig helg!
    Titti

    SvaraRadera
  2. Vem har inte haft en urgammal schersmin som måste grävas upp - och det är inte kul! Vi hade det på vår gamla tomt i Älvsjö/Stockholm. Det var inte bara den utan en massa annat trist också så vi anlitade en firma som skulle fixa det. Dom kom dit, sågade ner 5 stora buskar och tog med sig en billast med ris - och så hörde dom aldrig av sig igen!? Inte heller skickade dom nån faktura som tur var. Sen fick vi själva göra det tyngsta jobbet, tog veckor men det gick. därefter blev det plank mot grannen och en härlig bred rabatt med vackra växter. Och det är kul med lite nytt..... *fniss*
    KRAM
    Susie

    SvaraRadera
  3. Mycket jobb! Själv har jag inte märkt av några rotskott från vår gamla schersmin, men jag har å andra sidan eländiga buskrosor och benved som jag sliter med. Mumsigt att ha nära till blåbären och inte behöva springa till skogs för att få färska och så tycker jag det är väldigt trevligt att blanda in ätligt i trädgården.
    Trevlig helg
    /Anette

    SvaraRadera
  4. Vilket jobb, men säkert värt allt jobb ni lagt ner! Toppen att få planera in nytt:)
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
  5. Hej Carita!
    Att få upp stora rötter, är inte det lättaste. Kämpade länge med en forsythia, för några år sedan. Hoppas blåbären kommer att trivas.
    Ha en trevlig helg /Marika

    SvaraRadera
  6. Bra jobbat vet hur det brukar kännas när man har gjort ett mastodont jobb med rötter.Spännande med en ren yta hoppas att det kommer upp fina vårblommor
    när den tiden kommer och att Blåbärsbuskarna kommer att trivas och ge Er Blåbär.Ha det gott/Margareta

    SvaraRadera
  7. I min trädgård som är från 50 så har jag ett antal saker som jag inte gillar. Blandannat superstora, hysteriskt växande doftschersmin. Är så irriterad men har alltid tänkt: Dem kan man inte gräva bort!!?
    Men det kan man alltså helt klart!!

    Mmmm, ska nog fundera lite :D

    Kram och ha en skön söndag!

    SvaraRadera
  8. Nästan det enda som fanns här när vi flyttade hit var just en gammal vidlyftig schersmin och den finns fortfarande kvar, en gräslig lusbuske är vad den är. Nu växer den intill en björk där inget annat kan växa så jag har inte gett mig på den, låtsas som om den inte finns.

    Ja, detta med markduk var vi många som gick på när det blev modernt och det blev ett av våra största misstag. Dels hjälper det inte mot andra rötter men vad värre är, det dödar jorden fullständigt eftersom man bryter kretsloppet. Gamla synder lever länge kvar, jobbigt att få bort men vad skönt när det äntligen blir gjort.

    Bra jobbat!

    SvaraRadera
  9. Det räcker med doften på ett ställe, så fint det blir och roligt med en öppen yta att ha planer för.
    Ha det gott!

    SvaraRadera
  10. Det där blir ja alldeles utmärkt. Här finns en enda doftschersmin, den står bra där och skymmer ett komposthörn.
    Ha en skön septembersöndag.
    Anette

    SvaraRadera